husets garanterat hårigaste invånare tittar förvånat på mig när hon upptäcker mig
på sin väg mot matskålen....
hon stannar till och blänger på mig med en blick som säger
"jasså Du är hemma, där ser man"
innan hon skakar lite malligt på sig så att pälsen yr i solstrålarna
som letar sig in genom gardinerna...
sedan lufsar hon sakta vidare och jag kör hur det knapras Whiskas torrfoder ute i köket...
stillsamt mys en solig tisdag och jag börjar sakta känna mig starkare