där havet slutar börjar himlen

Stor och Jag leker kurragömma med pappan på stranden
och vi har gömt oss bra

Så bra att pappan inte hittar oss och vi kan sitta stilla och lugnt och småprata

och filosofera och dryfta sådär snåriga frågeställningar och undringar

som en älskad 4-åring kan ha, en alldeles underbar nästan magisk stund får vi,

Stor & Jag....

Efter ett tag säger vi att det är nog bäst att vi kommer fram så att pappan kan hitta oss, Stor tror att pappan kanske tror att vi åkt hem utan honom och Lillasyster, och det är ju inte snällt alls, så det är nog bäst att vi går tillbaka nu mamma

När Stor reser sig upp och blickar ut över havet säger han:

"Titta mamma, där havet slutar börjar himlen, se vad fint det är"

och jag blir alldeles varm i min kropp

och blir tvungen att stjäla en varm och sådär gosig kram av honom

innan vi trampar iväg över sanddynerna

tillbaka till pappan och Lillasyster,

de andra två som gör vår fyrklöver fullkomlig,

som gör att man alltid kan få vakna lycklig...
kärlek