Lycka är att rulla

Stor: "Mamma, detta är livet!"
Jag: "Att cykla menar du?"
Stor: "Mmmm, att rulla fort, fort, på bara 2 hjul"

Lite senare när vi ställer in Stors lilla cykel 
[som plötsligt känns ännu mindre än förut, nu när stödhjulen är avskruvade och undanstuvade någonstans i cykelskjulet] säger Stor:
"Vilken dag va? Imorse hade jag fyra, nu har jag bara två, tänk om jag bara har ett hjul kvar imorgon,
hur ska jag då kunna svänga så där fort att du blir lite rädd och ropar: "Akta dig, ta det försiktigt" [den sista meningen ganska högt och teatraliskt]

Min lilla fina pojke, du håller på att bli så stor, jag hinner inte med, jag minns fortfarande dagen då du föddes, du fick plötsligt bråttom och det känns som om du ilat fram sedan dess, älskar dig fining!