Jag är nog (nog?) en rätt så velig person av naturen, jag tvekar ofta vilket ben jag ska stå på, vilken väg jag ska välja, vilken känsla jag ska gå på, vilken känsla jag ska ge efter för...
En person som står mig nära påstår (och ja, jag vet innerst inne att h*n har rätt) att jag är för snäll mot andra, för dum mot mig själv...att jag måste skaffa mig ett bättre självförtroende, att jag måste inse att jag duger, att jag får lov att ta plats...
En kollega skrev häromdagen till mig: "Hörru, tro på dig själv, se det vi andra ser, uppskatta dig själv så som vi uppskattar dig, lär dig att ta komplimanger!"
Sånt jag så lätt talar om för andra, sånt jag själv har så svårt att leva efter...
Så vad vill jag ha sagt? Ingen aning, jag svamlar som vanligt...Antar att det är min enkla självhjälp, att det puttar mig en liiiten bit framåt bara genom att skriva det, men vem vet?
So, Stay safe or Go brave?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar