när man inte vet

Jag är nog (nog?) en rätt så velig person av naturen, jag tvekar ofta vilket ben jag ska stå på, vilken väg jag ska välja, vilken känsla jag ska gå på, vilken känsla jag ska ge efter för...
En person som står mig nära påstår (och ja, jag vet innerst inne att h*n har rätt) att jag är för snäll mot andra, för dum mot mig själv...att jag måste skaffa mig ett bättre självförtroende, att jag måste inse att jag duger, att jag får lov att ta plats...
En kollega skrev häromdagen till mig: "Hörru, tro på dig själv, se det vi andra ser, uppskatta dig själv så som vi uppskattar dig, lär dig att ta komplimanger!"
Sånt jag så lätt talar om för andra, sånt jag själv har så svårt att leva efter...
Så vad vill jag ha sagt? Ingen aning, jag svamlar som vanligt...Antar att det är min enkla självhjälp, att det puttar mig en liiiten bit framåt bara genom att skriva det, men vem vet?

So, Stay safe or Go brave?

en underbar höstpromenad i solen

Medan finaste Stor var på Pyjamasparty tog vi en mysig höstpromenad med Liten.
Det är så mysigt att kunna njuta av sol, skogsmys och strandhäng på en och samma gång.
Med en massa tankar snurrandes i mitt huvud och med en handfull beslut att fatta är det skönt att ta lite time off med familjen

Tävla på en urfin blogg

http://www.helenasenklavardag.blogspot.se/2012/10/grattis-pa-ett-ars-dagen-och-en-tavling.html

dagarna rusar förbi och jag hinner inte med

men jag hann med en alldeles underbar promenad längs med stranden när jag var på Ystad Saltsjöbad med jobbet i förra veckan.
Det blåste en hel del (hallå, det gör det väl nästan alltid här i Skåne?) men ljuset var underbart och jag fick en härlig pratstund med en väldigt fin och speciell person som alltid tar sig tid och lyssna på mina funderingar och mitt gnäll, tack för att du finns!