2 går dubbelt så fort som fem

så var det söndag igen...

Fredagen försvann förbi med middagsgäster och några flaskor rosé...

Lördagen rusade förbi med sonens tennisträning, sonens simskola och shopping av vinterkängor till båda barnen samt vinterkläder till sonen.

Denna vinter testar vi Sorel istället för Viking när det gäller vinterkängor men håller oss fortfarande till Didriksons vad gäller vinterkläder...

Idag hade vi hyrt ett släp för att köra en del saker till tippen och hämta en del saker i min farmors lägenhet som vi håller på att tömma...Så nu har vi en hel del saker som ska hitta sin plats här hemma...risken är rätt överhängande att allt inte stannar här så länge utan får ge sig ut på nya äventyr hos nya ägare...våra ca 190 kvadratmeter räcker inte till för allt vi samlat på oss, det är dags att börja rensa ut rejält...

när man är dränerad på energi

 

 

då tar man det lugnt och frigör tid för återhämtning

mmm, jovisst...eller något sånt...

Tisdag!
Den längsta på länge!
Så pass lång att jag är tvungen att dubbelkolla kalendern om det verkligen fortfarande är vecka 38...
Tisdag!
God Natt världen...

att plocka Castanea sativa och njuta av en strimma sol här och där

Det var det här med  h ö s t e n, den där som oftast och länge är mörk, blåsig, kall och dyster...

Det finns underbara höstdagar också...sådana som är fulla med sol...
Vindstilla, lättjefulla eftermiddagar när man lite lojt njuter av en strimma sol i ansiktet, samtidigt som man förundras över glädjen hos barnen, glädjen av att plocka kastanjer och färgglada löv, glädjen av att ännu en dag lyckas förtränga den där mörka, dystra hösten...

hösten kommer

 

Jag är en sommarmänniska...jag gillar loja, lata sommardagar på stranden, härliga ljusa sommarkvällar med grillning, brunbrända fötter, barnens ändlösa glädje när de hoppar i vågorna, bygger sandslott, äter mängder med glass och njuter av familjeliv och kvalitetstid med vänner och släkt...
I alla fall....
Jag gillar våren...de där härliga vårkvällarna när man hör fåglarna kvittra...när man inser att NU, nu kan jag släppa vinterjackan och be vintern fara och flyga...de där härliga vårkvällarna när solen skiner och man  n ä s t a n  kan se knoppar och blad slå ut och man minns känslan från barndomen, känslan av att ta en cykeltur fastän att det närmar sig läggdags och man bara vill cykla, cykla, cykla, långt bort på knastriga grusvägar...
Vintern däremot, ugh...jag tänker inte ens slösa mina ord på vintern...
Hösten? Vad är det med den då?
Den är lång...den är mörk...den är oftast blåsig...och råkall...
Hösten ja, det var ju den jag skulle prata om...den som nu kommer...den smyger sig på, jag känner den lite tydligare varje morgon när jag går till bilen för att köra till jobbet, när jag tjatar på barnen att knäppa jackorna och när jag inser att det är dags att sätta på sig...strumpor...


Som tur är finns det en hel del underbara höstdagar också, som gör att man orkar...
När solen skiner, när marken fortfarande luktar lite, lite sommar efter ett regn på lite solvarm asfalt...
Då lyckas man mota bort de där tankarna, den där känslan, den där gnagande irritationen över att höst och vinter snart är här...

en promenad i 56°1′3″N 13°30′26″O

inser att hösten är på väg