Uppe på "landet" hos farmor&farfar brukar Stor hoppa av sig på grannarnas studsmatta, det är det första han vill göra när han kommer dit. Jag är inte så där jätteförtjust i att han hoppar på en stor matta utan vare sig skydd (för alla stålmackapärerna) eller skyddsnät.
I fredags var det blött, regnigt och kallt, och sa jag det att det var blött?
Det var det. Jätteblött. Och jättekul. Enligt Stor då då. Kallt. Blött. Kallt. Enligt mig då då.
"- Kolla mamma, se så mycket hopp det finns i mig, och ändå är jag inte så stor. Vart finns allt det här hoppet när jag inte har en studsmatta?"
Stor liten kille, stora funderingar, stort hjärta, underbara tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar