den soliga och hoppingivande våren kom förbi en snabb sväng, tittade liksom bara in och sa "tjena tjena", mötte den gråbistra varianten av vår som retsamt motade ut den soliga glada igen...typ...ja, du fattar vad jag menar va?
och där stod vi kvar, huttrande i snålblåsten och kände oss lite nesligt blåsta på konfekten...
eller vi, kanske mest bara jag egentligen...
för Stor & Liten verkar inte bry sig så mycket om väder och vind, om det är sol eller helmulet grådis, de älskar att vara ute i alla fall...
Stor vill cykla, sparka boll eller klättra, springa, blåsa såpbubblor eller bara dra omkring...sådär lyckligt och oskyldigt glatt som barn gör...
Liten vill spana på fåglar, leta myror eller plocka stenar, gunga, klättra eller hitta på allt möjligt hyss och bus som ger mamman hjärtat i halsgropen...
häromdagen hittade jag henne här, grävandes bland lökar och växter...
efter en liten stund kommer hon med framsträckt liten och rätt så grusig hand och visar stolt upp ett gäng med lökar...och jag undrar fortfarande vad det är som nu inte kommer att växa upp i vår lilla improviserade planteringslåda...
